4 fel som media gör i skärmtidsrapporteringen

I förra veckan gästade jag Fri Tanke-podden och vi pratade bland annat om medierapporteringen kring skärmtid. Jag har observerat några vanliga misstag när man rapporterar om skärmtidsforskning, som tyvärr lett till att det cirkulerar många myter och missförstånd i ämnet.

4 vanliga misstag i skärmtidsrapporteringen

  • Blanda ihop korrelation och kausalitet. Håll utkik efter meningar som "studier visar att sociala medier/skärmtid/datorspel har ett samband med stress/ångest/depression”. Det är vad man skriver när forskarna har tittat på överlappet (korrelationen) mellan två faktorer, alltså att de förekommer samtidigt hos en person eller en grupp. Det här är ju lätt att misstolka för att det är mobilen som orsakar depressionen men det går det inte att uttala sig om. 

    Som jämförelse kan man ta påståendet "studier visar att glassätande har ett samband med drunkningsolyckor". De förekommer ju ofta samtidigt – men skulle du utifrån det hävda att det är glassätandet som orsakar drunkningsolyckor? Nej, det är ju för att vi ofta äter glass på stranden. Varför gör man ens korrelationsstudier, kan man fråga sig? Den typen av studier är bra för att skapa hypoteser om vad man ska forska mer på i framtiden. De är mindre bra för en oroad allmänhet som vill ha hälsotips. Att sluta äta glass kommer tyvärr inte att skydda dig från drunkning...

  • Inte redogöra för storleken på effekten. En annan vanlig miss är att man rapporterar att det finns en effekt, men inte hur stor den är. Det har ju exempelvis skrivits spaltmeter om sambandet mellan skärmtid och ungas psykiska ohälsa - men vad många inte nämner är att det sambandet i de flesta studier endast förklarar enstaka procent av skillnader i välbefinnandet. Som psykolog blir jag riktigt upprörd när medier och experter talar missvisande om detta! För om vi vill stötta unga att må bättre så ska vi alltså fokusera på att hjälpa dem att klara skolan och att komma överens med sina kompisar (faktorer som vi vet påverkar den psykiska hälsan) snarare än att bli skärmpoliser.

  • Få undersökningsdeltagare. Vilken valundersökning skulle du lita mest på - den som har 50 eller 5 000 deltagare? Eftersom det kan vara både svårt och dyrt att hitta undersökningsdeltagare så går det många halvbra studier på varje välgjord. Flera populära påståenden om skärmar bygger på riktigt dassiga studier, t ex att mejlande skulle sänka ens IQ (8 deltagare) och att en mobil på middagsbordet skulle göra att vi uppskattar interaktionen mindre (34 deltagare). 

  • Ingen studie. Det finns många kreativa varianter på detta. Man kan hänvisa till ett personligt exempel ("jag har sett föräldrar på bussen som tittar på sin mobil istället för på sitt barn, och det barnet verkade må dåligt av det"). Man kan hänvisa till en auktoritet ("Steve Jobs barn fick visst inte använda iPad"). Precis som med korrelationsstudier så kan anekdoter vara användbara för att formulera hypoteser som man sedan kan forska vidare på. Men kom ihåg: för varje förälder du ser på bussen så kan det finnas en annan förälder, på en annan buss, vars barn reagerar annorlunda. Och om man vill ta efter Steve Jobs i allt så bör man också överväga att bli frutarian och endast äta morötter veckor i sträck.