Skev forskningsbild i Skärmhjärnan

skärmhjärnan.jpg

När jag är runt och föreläser om psykologin bakom skärmanvändning händer det att folk blir förvånade. Jag får särskilt ofta frågor av personer som läst Anders Hansens nya bok Skärmhjärnan - hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda. De har ofta en bild av att skärmtid i sig är något dåligt som man bör begränsa så mycket det går. De blir förvånade när jag berättar om studier som visar att det också finns positiva hälsoaspekter av skärmtid, och ger råd kring när skärmtid kan vara bra. Jag har läst boken och tänkte ge min bild av hur den relaterar till forskningsfältet.

Ena sidan av myntet

Min bild är att Anders Hansen är ute efter att driva en tes. Utgångspunkten är evolutionär psykologi: den mänskliga hjärnan är 40 000 år gammal och därför uppstår det krockar med vår moderna livsstil. Vi är inte byggda för att spendera flera timmar om dagen framför skärmar och att göra det riskerar att medföra hälsoproblem som stress, koncentrationssvårigheter osv. Detta stämmer och det finns gott om studier som underbygger detta. Vad Hansen dock INTE tar upp är den andra sidan av myntet. För precis som t ex bilar riskerar att göra oss fysiskt inaktiva så möjliggör de också många hälsobeteenden som att skjutsa barnen till fotbollsträningen och att hälsa på släkten. Det beror på hur vi använder dem. Detsamma gäller skärmarna, men de positiva aspekterna av skärmtid tar Hansen av någon anledning knappt upp.

Som exempel kan ges kapitlet om barn och skärmar, som går igenom ett flertal studier på hur skärmtid kopplats ihop med psykisk ohälsa hos unga. Han tar dock inte upp en av de största studierna som gjorts på området, med 120 000 brittiska tonåringar, som visade att barn med måttlig skärmtid hade bättre psykiskt välbefinnande än de med lite eller ingen skärmtid (hypotesen som ges i studien är att mycket av ungas umgänge och underhållning flyttat ut på nätet i dag och de som inte är online riskerar att halka efter sina jämnåriga). Inte heller forskningssammanställningen från UNICEF från 2017 som drog samma slutsats tas upp i sammanhanget.

social-media.png

Extrema råd

Också råden som ges i boken är väldigt generella och vinklade på samma sätt, med fokus på risker och begränsningar. För att mobilen inte ska gå ut över sömnen så är exempelvis det primära rådet att stänga av skärmarna minst en timme innan läggdags (sid 187) och inte ha mobilen i sovrummet. Trots att själva studien som tas upp i boken säger att det inte är någon fara så länge du skruvar ner ljusstyrkan på skärmen. Du kan alltså gott fortsätta att läsa en e-bok innan läggdags, så länge ljusstyrkan är låg/måttlig och på lagom avstånd från ansiktet. (Däremot är det mycket riktigt inte bra med uppjagande skärmaktiviteter innan läggdags, som att kolla jobbmejlen.)

I boken görs också svepande uttalanden som att två timmars skärmtid per dag bör vara maxgränsen för både barn och vuxna på fritiden (sid 188). Det är en godtycklig siffra som inte backas upp av forskning. I praktikern kan det ju bli ganska stressande att försöka följa det rådet om man själv (eller ens barn) har ett hälsosamt, skärmbundet fritidsintresse som att skriva noveller på datorn eller spela datorspel med kompisar. Prio är att se till att få det man behöver, och det är okej med mycket skärmtid om man samtidigt sköter jobbet/skolan, trivs med sina relationer och ser till att motionera regelbundet.

diet.png

Drog vs mat

I intervjuer brukar jag säga att man INTE ska se på skärmtid som man ser på droger, alltså "ju mindre desto bättre". Forskningen tyder på att det snarare är som mat: det handlar om att ha rätt innehåll i rätt mängd. Sallad kan man proppa i sig medan man bör vara försiktig med efterrätter. Min bild är att Skärmhjärnan är skriven utifrån "drogperspektivet". Boken är spännande och uppseendeväckande läsning för den som vill förkovra sig i de möjliga risker som finns med dagens teknik. Men vill man ha en heltäckande bild av forskningsfältet, eller få användbara råd i en digital vardag, så finns det bättre informationskällor.

I det inledande kapitlet av Smartare än din telefon så skriver jag att pendeln har svängt. Från att vi för några år sedan var naiva teknikoptimister, toppas löpsedlarna i dag av rubriker med skärmtidens faror. "Pendeln har svängt. Och som vanligt när den går från den ena ytterligheten till den andra så är vi många som står vid sidlinjen och frågar oss om sanningen inte ligger någonstans mittemellan." (sid 6) Tyvärr får jag känslan av att Anders Hansen, med medieuppbådet kring Skärmhjärnan, kommer att dra tillbaka pendeln ett par år i tiden.